Parmönster & Tävlingsform - Embu
Embu 演武 kan översättas som ”utföra kamp”, det första skrivtecknet 演 betyder ”utföra/presentera” och det andra 武 är samma ”bu” som i budō 武道.
Embu är en mycket viktig del i Shorinji Kempo-träning, då det innebär att man sätter in teknikerna i ett sammanhang och utför dem flera i kombination. Inom Shorinji Kempo kan man även tävla i embu.
Embutävling
När man tävlar i embu sätter man ihop tekniker till serier tillsammans med sin partner. Rollen som attackerare och försvarare växlas under tiden och man skall hålla sig mellan 1,5 – 2 minuter. En embu ska innehålla sex olika serier med tekniker, eller kōsei som det heter på japanska. Man tävlar på vanligt golv i en ruta om 7 x 7 meter och man kan välja vilka tekniker man vill göra utifrån alla de tekniker som ingår till sin nästa graderingstest. Vid tävling bedöms sedan utförandet av embu av fem domare, på mindre tävlingar kan man ha tre domare. Varje domare bedömer tekniskt utförande på varje kōsei, och varje kōsei kan ge maximalt tio poäng. Man bedömer också helhetsintryck i fyra olika kategorier, där tio är maximal poäng för varje del. Varje domare kan alltså dela ut maximalt 100 poäng, vid fem domare tar man bort poängen för den domare som gett högst respektive lägst poäng. Maximal poäng är 300.Bedömning
Bedömningen av en embu görs i två huvudkategorier; gijutsudo (tekniskt utförande) och hyōgendo (helhetsintryck). Varje kōsei bedöms med avseende på gijutsudo, vilket innebär att domarna tittar på det tekniska utförandet av varje kōsei och de kan ge upp till 10 poäng per sekvens. Den andra kategorin är hyōgendo, eller ”helhetsintryck”. Där bedömer domarna helhetsintrycket av utförandet. Hyōgendo är i sin tur indelad i fyra delar som domaren tittar på. Dessa är;- kōsei, rizumu, setsudo (struktur, rytm/flöde, standard)
- tai gamae, tachi kata, utsukushisa (kroppsposition, fotställning, atraktivitet)
- kihaku, kiai, sae (energi, kiai, skärpa)
- chōsoku, mekubari, zanshin (andning, blick, fokus)