Så var årets stämma och tillhörande gala för Svenska Budo & Kampsportsförbundet över och jag, som representerar en väldigt liten budo, kan inte annat än känna mig lite delad över det jag upplevde under lördagen. Å ena sidan är jag väldigt tacksam mot förbundsstyrelsen och kansliet som anordnar en väldigt proffsig och glamorös tillställning där vi som är lite mindre får möjligheten att sola oss i glansen av kampsportsfamiljens mästare. Men samtidigt kan jag inte annat än att känna mig lite besviken. Stort fokus läggs, av helt naturliga skäl, på de tävlande idrotterna och de idrotter som syns i media, främst MMA, Muay Thai och BJJ. Utövare av dessa idrotter står år efter år för imponerande prestationer och belönas med välförtjänta priser. Men var finns vi andra ”traditionella” kampsportsutövare? Nu ska ni inte tro att jag missunnar de mer moderna kamparterna sin uppmärksamhet. Jag är fullt medveten om att, vore det inte för er, så hade vi ingen kampsportsgala överhuvudtaget. Men vi ska samtidigt komma ihåg att det är våra traditionella kamparter som banat väg för det fantastiska förbund vi har idag. Så frågan jag egentligen vill ställa är; Hur ger vi utrymme och uppskattning åt både det moderna och det traditionella? För visst måste vi väl kunna visa uppskattning till våra fantastiska kämpar i UFC samtidigt som vi hyllar Sven Svensson som står i sin Aikidodojo flera kvällar i veckan och, utan betalning, kämpar för att föra sin art och sin filosofi vidare.
Vi som förbund har idag en position som, ur mitt perspektiv, är få förunnat. Vi plockar mer medaljer i internationella stortävlingar än de flesta andra specialförbund och vi har samtidigt en bredd och en gräsrotsrörelse som inte bara ser detta som en hobby eller en motionsform, utan som en livsfilosofi. För att vi ska fortsätta att stå starka och enade måste vi hylla denna diversitet från alla håll. En bra start på detta är att inse hur mycket vi har gemensamt.
Under lördagskvällens gala användes flertalet gånger ordet ”slåss”. Själv är jag lite tveksamt inställd till ordet. Jag menar, är det verkligen det vi gör när vi tävlar och tränar? Slåss? Vad väcker det ordet för associationer? Själv föredrar jag ordet kamp. Den stora del vi har gemensamt är att vi går kamper, ibland mot någon annan men alltid mot oss själva.
Slutligen, ett stort grattis till alla vinnare under helgens gala och ett stort lycka till i framtiden. Vi ses nästa år!
