Den 3-5 september firades det att det var 40 år sedan Shorinji Kempo startades i Sverige. Det arrangerades träningsläger och SM-tävlingar av Göteborg Shibu. Instruktörer var Aosaka-sensei 8 dan, Kawashima-sensei 7 dan, och bröderna Morikawa, båda 7 dan.

Tack till hela Göteborgs Shibu, med Martin Allerby och Arnaud Tiquet i spetsen, som arrangerade ett suveränt träningsläger och de årliga SM-tävlingarna. Stort tack även till vår förbundsordförande Anders Pettersson som också lagt ned mycket tid och energi på arrangemanget. Allt ägde rum i Lisebergshallen helgen 3-5 september. 127 deltagare från hela Sverige, Finland, Frankrike, England, Tyskland, Portugal, Italien, Ryssland och Japan kom för att tävla och träna tillsammans med fyra av de främsta instruktörerna inom Shorinji Kempo – Aosaka-sensei 8 dan, Kawashima-sensei 7 dan, och de två bröderna Morikawa, båda med 7 dan.

Svenska mästerskapen i Embu

I svartbältesklassen var det glädjande nog många deltagare. Tävlingen var öppen för deltagare från andra länder och de svenska deltagarnas inbördes placeringar avgjorde SM-tävlingen. Alex Tilly, Anders Magnusson och Viktor Karlholm från Stockholm Södra vann för andra året i rad och Stockholm Södra tog också hem vandringspriset för bästa klubb 2010. På andra plats kom det ryska paret med från St Petersburg, Alexander Sofronov och Alexander Kramar, trea kom Johan Frendin och Stefan Jönsson från Visby. Johan och Stefan tog därmed SM-silvret vilket var både roligt och inspirerande då Johan gjorde comeback efter 10 års tävlingsuppehåll. På fjärde plats kom det finska paret Seppo

Ruusukivi och Teppo Kilpeläinen. Bronsmedaljörer i SM, och på femte plats i

den öppna tävlingen, kom Arnaud Tiquet och Romain Boniface från Göteborg Shibu.

I klassen för kyugraderade vann, också för andra året i rad, Ylva Rylander och Chris Cameron från Stockholm Södra. Aosaka-sensei, som är den högst graderade instruktören i Europa var mycket nöjd med tävlingens kvalitet och utnämnde den vinnande embun i yudanshaklassen som en av de möjliga vinnarna i nästa års EM. Kul och ett bra kvitto till svensk Shorinji Kempo!

En grönbältares reflektioner

Den stora anledningen till att så många deltagare kom var ju möjligheten att få träna tillsammans. Tävling är egentligen inte särskilt centralt inom Shorinji Kempo, men ett roligt sätt att öka sin motivation.

Vi pratade med Nils Arback som tränat i 1,5 år och har hunnit ta grönt bälte.

Jag tyckte det var riktigt roligt att åka på lägret i Göteborg. När man åker på sitt första läger är det ju alltid lite funderingar kring hur det kommer att vara. Kommer man att känna sig som en bortkommen nybörjare? Hur kommer man att bli mottagen? Kommer det att vara en ”disciplinkrock” mellan japanska sensei och mig? Kommer jag att kunna lära mig något, då det kanske bara är avsett för ”svartbältare”? Hur ont kommer det att göra? Många frågor, men alla svar var bara positiva. Jag kände mig inte bortkommen, jag blev väl mottagen, på ett bra sätt fick vi lära oss en hel del grunddisciplin, jag lärde mig massor, det var inte bara för ”svartbältare” utan vi med glada färger fick mycket input från instruktörerna samt alla andra vi tränade med och slutligen så gjorde det nästan inte ont alls, (förutom att sitta mycket på det hårda golvet).

Det jag uppskattade var att se hur instruktörerna hade ett perfekt rörelsemönster. Det var vackert bara att se dem demonstrera olika rörelser. Det var häftigt att se en internationell embu-tävling.

Det var också kul att man tränade med så många olika personer. Alla var villiga att hjälpa till, visa och själva ställa upp som ”prov- eller kastdockor” när man själv provade sina nya kunskaper. Det jag tycker var den stora ”kunskapen” jag fick under lägret, var hur viktigt det är att förflytta sig. Att flytta sig bort från en attack, framförallt flytta sig i sidled. Sen så kom många aha-upplevelser då jag tillslut förstod hur vissa rörelser ska göras så nu kommer vissa blockar helt naturligt. 🙂

För den som inte varit på något läger tidigare så är tipset kort och gott: Åk på läger!

För egen del så var jag enormt peppad efteråt, och det kändes som att jag ville träna varje dag framöver.